Fem km bakom ett tomteskägg

Hur tillbringar man nyårsafton på bästa sätt? De flesta skulle förmodligen tänka på champagne, goda middagar och fyrverkerier. Det håller jag med om. Men innan dess, på dagen alltså? Vad kan väl vara mer uppiggande och inspirerande än en liten löpartävling! I år var det alltså för min del dags att delta i Sylvesterloppet i Pildammsparken i Malmö. Man kunde välja mellan ett och två varv och två varv var totalt på 5, 4 km, ”A walk inte park” så att säga.

 Solen sken, det var gnistrande kallt och många sugna löpare stod och hoppade för att hålla värmen. Men inte jag. Jag var nämligen väl påpälsad som tomte! Två varv runt Pildammarna är oftast inte ett jättestort äventyr, men drygt fem km i tomtedräkt, skägg och luva är en upplevelse. Både för den som springer, medtävlarna och åskådarna. För det hör nämligen till historien att ingen, absolut ingen var utklädd till någonting förutom jag! Ja, ska jag vara riktigt ärligt så lyckades jag faktiskt få min kära familj, som också deltog i loppet, att bära tomteluva. Det var snällt tycker jag. Det gjorde att vi blev en riktig tomtefamilj…

Jag älskar att klä ut mig på lopp vare sig det är meningen eller ej. Min hittills bästa bedrift i den klassen var när jag sprang en mil utklädd till en mycket tjock groda med väldigt begränsad sikt, ledsagad av en gorilla. Men det är en annan historia…

I alla fall; klara färdiga spring! Det börjar bra, luvan är på plats, skägget sitter som limmat och publiken och medtävlarna är glada. ”Finns det några snälla barn?” Jo då, det finns det gott om. Jag ”ho ho ho:ar” mig fram Varför pratar alla tomtar amerikanska? High five på dig! Farten är riktigt god, i alla fall för en tomte och jag blir triggad av barnen som ropar till sina pappor ”Du måste springa förbi tomten”

Men sen blir det jobbigt, för tomterocken vägrar sitta kvar. Den vill liksom bara glida av… Hur hårt jag än spänner skärpet om midjan så bara glider rocken upp. Herregud, jag kan ju inte skrämma barnen som blottartomte!

Sista varvet handlar om att hålla utrustningen på plats så att säga och gå i mål med hedern i behåll.  Det gör jag. Jag vinner tomteklassen förstås och är redan i full gång med att fundera ut hur jag ska optimera 2016 års tomte.