Dagens Äventyrslöpning för mina härliga Kids blir årets
sista ordinarie löptur. Det kan låta tidigt när vi bara är i slutet av oktober,
men snart är det höstlov och därefter ska jag ha semester och sen … ja, sen är
vi inne i december och då planerar jag en Juläventyrslöpning med överraskning
som bonus. Alltså vill jag göra dagens löpning till något extra. Dagens grupp
är liten men tapper. Fritids frestar samtidigt med utflykt till tekniska museet,
så jag är glatt överraskad att barnen väljer löpning med mig och dubbelmackor
med ost under bar himmel stället för att åka buss till museet med kompisarna.
Idag har jag planerat något extra! Vi springer från skolan i
sydvästlig riktning och jag lovar barnen att vi kommer att få utforska och leka
på inte mindre än tre (!) lekplatser.
Eftersom vi startar löpningen i
närområdet passerar vi flera hus där skolkamrater bor. Vi klappar katter och
kollar på fint karvade halloweenpumpor. Vi tar mellanmålet redan på första
lekplatsen. Så fort mackorna är slukade börjar barnen leka. Klättra, snurra,
balansera, gunga … Motorikträningen är en bonus till löppassen. Det låter
tråkigt och jobbigt, så därför kallar jag det för att leka och springa och
upptäcka, och vilket barn tycker inte det är kul?!
När vi är klara springer vi vidare. Genom Mellanheden,
Rosenvång och Djupadal. Vi håller ganska hög fart och gruppen kämpar på
duktigt. När vi lekt och utforskat alla tre lekplatserna och tagit vår obligatoriska
”andra fika”; den med Mariekexen, som barnen döpt till Marie-Louise kexen, de
kexen som är lite magiska och som inga andra än Äventyrslöparna får chans att
smaka på, då berättar jag vad vi ska göra nu.
Vi ska springa till min
odlingslott borta på koloniområdet och se vilka grönsaker som fortfarande finns
där och vilka som gömmer sig i jorden.
”Vem är sugen på morötter?” ”Jaaag!” ropar alla. Jag drar
upp morötter och sköljer av dem, och barnen mumsar glatt. Vad kan det här vara?
En vit morot? Många gissningar. En palsternacka ropar en pojke. Helt rätt.! Vi
plockar av små torkade bondbönor, och tillsammans hjälps vi åt att hålla en
liten biologilektion om hur man får bondbönor att växa. Man sår frön, det
kommer upp växter. Man skördar bönor, men om man torkar några frön kan man
spara dem och sen plantera dem och på så sätt föröka sina bondbönor. ”Jag ska
så morötter säger en pojke”, ”jag med, säger en annan”. Vi utforskar mer vad
som finns, lite potatis kan vi hitta och kvarblivna björnbär.
Det är dags att springa tillbaka. Ett barn springer stolt med
både morot, potatis och bondböna i sin hand hela vägen tillbaka till skolan, en
sträcka på mer än 2,5 km.
Jag utmanar barnen på hemvägen och låter dem själva visa
vägen tillbaka. Höger eller vänster? Det gäller att komma överens vilken väg vi
ska ta.
Efter en och en halv timme är vår Äventyrslöpning slut och
vi är tillbaka igen. Vi kollar på Runkeeper appen; vi har sprungit över 5,5 km,
lekt på tre lekplatser och lärt oss hur man odlar grönsaker. Trötta och röda om
kinderna high fivar vi, nöjda med dagens Äventyrslöpning.
