Vem vet var NAPPträdet växer?

Lika pigga och springsugna som förra veckan står Äventyrslöparna och väntar på skolgården, redo att ge sig i väg. Solen skiner, humöret är på topp. Vad väntar vi på?!

Dagens runda ska komma att ta oss genom Solbacken, Dammfri, bort till Kronprinsen, Rönneholmsparken, Erikslust och Mellanheden. Många namn att hålla reda på och ofta hörs ”Här känner jag igen mig!”, ”Här bor min faster!”

 

På väg mot Kronprinsen träffar vi på en av Fröknarna från Backåkern/Bellevue Gård och vi passar på att bli fotograferade hela gruppen tillsammans. Vi tittar på Kronprinsen och ser hur huset blir allt ljusare i färgen ju högre det blir. Kronprinsen var länge Malmös högsta hus innan Turning Torso byggdes, det vet de flesta. Några har ätit i restaurangen på toppen och några har bowlat på botten.

 

Vi tar mellis uppe i en trädkoja i Rönneholmsparken. Tränger ihop tio stycken och mumsar på mackor och morötter. Sen är det tid för lek på lekplatsen. Snurra, gunga, balansera …

   

Mitt bland alla vanliga träd står ett alldeles ovanligt träd fullt av nappar! Barnen blir nostalgiska när de pratar om sina gamla nappar och jag berättar den spännande historien om när en av mina pojkar, när han var liten, tappade sitt ”nappknippe” ner i den konstgjorda sjön på Tivoli i Köpenhamn och karparna genast började ”nappa” efter napparna, och hur jag snabbt räddade napparna genom att låna en käpp av en gammal dam och med den lyckades fiska upp napparna! Puh, det var i grevens tid innan napparna skulle ha försvunnit i djupet…

    

Nu stormar vi mot Mellanhedsparken, springer baklänges sista biten över gräset och fikar på de magiska kexen. Vilka superkrafter vi får av dem. En pojke i löpargruppen tar ledningen tillbaka till skolgården. Vi samlas vid båten. Hur långt har vi sprungit? Vi gissar och rätt svar är 5,1 km. Två timmars frisk luft och en halv mils äventyrslöpning i benen är inte dåligt. Inte dåligt alls…!

Klara Färdiga … Äventyrsspring!

Nio stycken supertaggade små Äventyrslöpare är redo att ge sig iväg. De har väntat länge och äntligen är det deras grupp som står på tur!

Vart ska vi springa? Hur långt ska vi springa? När ska vi äta mellis? Frågorna haglar och jag berättar att vi ska till Pildammsparken och vi kommer att springa ca 5 km och mellis ska vi snart äta. ”Va! Kan man springa FEM km?” undrar någon. Ja, det kan man, vänta bara så ska ni få se! Vi tar vägen genom Solbacken och vips är vi framme vid parken. Vi lär oss om Baltiska utställningen och Första Världskriget och gör sit ups och armgång på utegymmet.

Nu är vi framme vid amfiteatern och bestämmer oss för att ta mellis på den allra högsta kullen samtidigt som vi funderar på de gamla romerska gladiatorspelen med slavar och lejon och kejsaren som gjorde tummen upp eller ner.

Ner tar vi oss från kullarna och spanar mot fåglarnas ö i den stora Pildammen där inga människor för komma och störa fåglarna. Vi beundrar de vackra blommorna i Blomstergatan och lär oss skillnaden mellan en pensé och en hyacint. Det gäller bara att komma ihåg det.

Vi rundar dammen och tar oss ner till teaterlekplatsen. Nu är det verkligen dags för de magiska Marie(-Louise) kexen som bara Äventyrslöparna får mumsa på. Det gör vi i och trycker ihop oss i en pytteliten koja. Barnen klättrar, snurrar, gungar … Allt är möjligt på lekplatsen.

Tiden går väldigt fort när man har roligt och det finns mycket mer att upptäcka, men vi måste börja ge av tillbaka. Vi springer genom parken och alla vitsipporna. En liten Äventyrslöpare är trött i benen och får rida på min rygg en bit. Då blir jag en Äventyrslöparhäst som galopperar på trottoaren. För några andra räcker det att jag håller dem i handen en stund, så får de nya krafter.

Vi seglar in på skolgården och kan konstatera att vi slagit alla rekord för en premiärlöpning. Vi har sprungit sex km, fått två timmars frisk luft, lärt oss saker och lekt.

”Det här var ännu roligare än jag trodde det skulle vara!” säger ett barn.

”Jag längtar redan till nästa vecka!” säger ett annat barn.

”Jag med!" säger jag.

Det går upp och det går ned på Kroksbäcksbackarna!

Det går upp och det går ner … En härlig dag för Äventyrslöpning! Det är friskt och lite småkallt när vi ger oss i väg, ett perfekt väder. Idag ska vi vara ute länge och springa lite längre än vi brukar och jag lovar på förhand att vi kommer att leka av oss på TRE lekplatser!

Vi springer genom Bellevuegården under Mariedalsvägen och tar ”mellisstoppet” på första lekplatsen. Då kommer ett gäng barn från Mariaskolan med sin fritidspersonal och vi börjar lira lite boll med dem.

Nu ska vi vidare, vi har siktet inställt på de mäktiga Kroksbäcksbackarna, höga som berg, men på vägen dit hittar vi en lekplats till, den måste vi utforska. Ett av barnen är ett hungrigt lejon och de andra är hjortar (!) som klättrar i nätet och balanserar på stockar för att inte bli uppätna. Ramlar man ner är man en död hjort och förvandlas sen till lejon.

Vi drar vidare mot backarna. Upp och ner, och vi ska besegra den allra högsta kullen. Där slår vi läger en stund och begrundar den fenomenala utsikten. Allra närmast ligger Hylliebadet där några av barnen varit. Bortom ligger Emporia där alla varit och allra längst bort, bortom bron till Danmark, skymtar vi konturerna av Köpenhamn. Vi mumsar på Mariekexen som är Äventyrslöparnas belöning och tar oss därefter nerför med alla benen i behåll. Vi undersöker ett litet koloniområde som är klurigt att ta sig ut ur och konstaterar att än har ingen börjat gräva eller plantera på sina jordlotter.

   

Sista lekplatsen ligger intill Holma. Den är stor och spännande, en riktig Äventyrslekplats. Vi klättrar och rutschar och leker Följa John. Och, där finns också en stor fin fotbollsplan där några barn i olika åldrar spelar fotboll. Vi närmar oss lite försiktigt, Äventyrslöparna är sugna på att vara med, är det okey? Visst, fotboll känner inga gränser och språket är internationellt. Snart har barnen valt lag och blandat sig och kämpar bara för att göra mål.

Nu måste vi ge oss iväg, vi har ganska långt hem. Barnen tar motståndarna i hand och tackar för en bra match som vi vann med 3 -2, tror vi.

Vi springer tillbaka till skolan. Vi har bekantat oss med nya områden och gjort nya bekantskaper och avverkat nästan sex kilometer i det friska vårvädret.