Vi tar Pariståget från Cannes till Nice, hoppar av och byter
till ett mindre tåg som stannar vid en pytteliten station, Eze sur mer, som
inte är just mer än en gammal stationsbyggnad, ett café och en stängd bar.
Del två av vår rivieralöpning har tagit sin början och
dagens övning består av att ta oss upp för en två km lång vindlande romersk
åsnestig uppför berget till den gamla medeltida staden Eze. Där har vi bokat
ett deluxe rum med havsutsikt på Chateau d´Eza och ett bord på deras
Michelinrestaurang på kvällen. Vi ska fira trettioårig bröllopsdag och det ska
vi fira ordentligt!
Men finns det verkligen inte enklare sätt att ta sig upp
till staden än på en åsnestig?? Självklart gör det det! Det är väl snarare så
att det inte finns någon svårare väg … vilket är precis meningen.
Vi kämpar på längs grustigen. Ibland finns det inhuggna
trappsteg i berget, ibland inte. Utsikten är fantastisk över havet och kusten
och vi tar oss allt högre upp.
Vi är framme, kommer upp på baksidan av sagostaden och letar
oss in i den smala, vindlande gränderna efter vårt slottshotell. Hotellet är pyttelitet
och bevarat sen tolvhundratalet. Det är femstjärnigt, utsett till det mest
romantiska hotellet i Europa 2015 och ett av de hundra mest exklusiva i
världen. Dagen och kanske hotellet till ära har vi inte våra vanliga svettiga
löparkläder när vi anländer för incheckning. Jag har blommiga shorts och Anders
ett par vita. Vi blir mycket vänligt mottagna, men, ”Var har ni ert bagage?”
”Det har vi på ryggen.” Conciergen är bekymrad, ”Men ni vet att man inte får ha
shorts, gympaskor och t-shirt på restaurangen?” Absolut! För djupt nere i våra
ryggsäckar ligger svarta högklackade skor, en svart klänning, byxor, slips och
franska herrskor. Ända sedan avfärd från Sverige från Nice till Cannes och
uppför berget till Eze har vi släpat finkläder för att leva upp till den ”elegant
dresscode” som restaurangen förskriver. Oh la la!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar