Äventyrslöpning bland djur och natur!

Idag var det så äntligen dags för Äventyrslöparnas utmanande avslutning i Bokskogen! Tjugotvå förväntansfulla små löpare var redo att kliva på bussen till Torup för en riktig utmaning.
Vi ska ge oss ut på det gröna 7 km spåret! Så långt har vi aldrig sprungit förr, max fem km. Men idag har vi gott om tid och vi behöver inte stressa. Och vi kan stanna  flera gånger på vägen och dricka och ta lite kex. Trodde vi! Men så skulle det inte bli, för under nattens häftiga regnande hade miljoner mygg kläckts och alla var superhungriga! Och där kommer vi som ett enda långt smörgåsbord. Så pauserna blev det inte så mycket med. Vi siktade istället på att klara rundan och därefter ha en skön picnic och leka på lekplatsen.






















Bortsett från myggorna, som vi kunde varit utan, så lyckades vi faktiskt se en hel del småkryp. Största sensationen var en liten orm eller ödla, oklart vilket, men spännande var det! Skogssnigel och Vinbergssnäcka, trollslända och två skalbaggar tätt på rad varav den ena var mycket intresserad av den framförfarande...
 
 

"Hur långt är det kvar?" Det är varmt och svettigt, och jobbigt. "1,5 km, 1 km, 500 m ... "Jag känner igen mig! Här har vi varit förut!" Ja, det stämmer och där framme är målet! Vi har sprungit 7 km och det är vi superstolta över!


Törstiga och hungriga, snabbt fram med mat och dryck och duka upp till picnic.
 
Hur trött och mätt man än är orkar man alltid leka på en bra lekplats, och lekplatsen i Bokskogen är riktigt bra och utmanande. Balansera, klättra och jaga.


Äventyrslöpningen är slut för i år. Av med de gula västarna för sista gången. Bussen väntar och trötta och nöjda tar vi plats och beger oss tillbaka till civilisationen.

Vem vet varför hanankorna är så mycket snyggare än honankorna?

Det och mycket annat lär vi oss på Äventyrslöpningen för Kids! Idag var det dags för en ny springsugen grupp som inte fort nog kunde få på sig de gula löparvästarna. Vädret var perfekt, inte för kallt men ändå så svalt att man hellre rörde på sig än stod still. 

Full fart genom Solbacken ner till stora korsningen och över till Pildammsparken där vi stannar vid kartan för en orientering. Hur gammal är egentligen Pildammsparken? Vad är Baltiska utställningen? Hur startade Första Världskriget? 

 

Vi drar raskt vidare till dagens första utegym. Många roliga redskap att prova på. Upp och ned för Himlabacken och över till kronprinsessan Margarethas blomstergata och nu har vi en sådan enastående tur att vi får komma in och titta i Margaretha paviljongen! Full fart på alla kullarna runt amfiteatern och sen dags för ostmackor och hallonsaft, en superbra kombo för äventyrslöpare.

Efter mellanmålspausen rundar vi den stora Pildammen och ser flera små ankungar och gåsungar. Vi rör oss försiktigt så att vi inte skrämmer dem. Bort till Bloom in the Park; en Michelinstjärne-restaurang . En av pojkarna som ätit där intygar att det var fantastiskt gott.

Dags för nytt utegym igen; linor och vikter och sen kämpar vi oss upp till det gamla vattentornet och då inträffar dagens andra lyckoträff; vi får komma in i vattentornet och får förhandstitta på en konstutställning som inte öppnar förrän i morgon!

 

Vi spurtar nedför vattentornet bort mot teaterlekplatsen och leker av oss lite där.

 

Vi fortsätter i parken och hittar den enda kvarvarande ”byggnaden” från 1914; ett litet stenlusthus med en dopfunt? Vi vet inte vad det är, fantasin flödar, en gammal brunn kanske?

Vi fortsätter till de röda figurerna som är av betydligt nyare slag. Är det sälar eller rumpor? Det kan man själv välja. 

 

Nu är det mot bussen som gäller och vi har tur, den kommer precis när vi är framme vid hållplatsen.

Dags för vårt bussbus! Vi äter Mariekex på bussen och frestar medpassagerarna : ). Varför heter det Mariekex. Jag försöker säga att vi döper om dem till Marie-Louise kex men då kommer någon på att det nog bör heta Maria Montessorikex och så får det bli. En pojke plingar en hållplats för tidigt och då får vi hoppa av där. Det ger bara lite extra springmeter i benen!

Tillbaka på skolgården. Vi highfivar och konstaterar att vi faktiskt sprungit 5,4 km!

Men hur var det nu med hanankorna, varför var de så snygga? Jo men det vet ju alla. Det är ju för att imponera på tjejerna förstås! En kille med grönt hår på huvudet går hem i alla väder...!