Glitter och glamour, sauerkraut och currywurst! Hur kommer man i bättre julstämning än att ta sig över Östersjön och sätta kurs mot en riktigt överdådig tysk Weinachtsmacht? Lyckligtvis behöver man inte åka särskilt långt. I gamla östtyska städer vimlar det av julmarknader där man kan åka karusell och pigga upp sig med glühwein med schuss efter behag.
I fjor drog vi och våra julmarknadsvänner Eva och Thomas söderut mot Rostock, kanske mest känt för de flesta svenskar för sin enorma Bordershop. Men staden har faktiskt så mycket mer att bjuda på. Norra Tyskland är på många sätt gammal svenskbygd. Först och främst är Rostock en gammal Hansastad från 1200-talet. Staden bedrev omfattande handel med Sverige. Särskilt handlade man med sill från Skanör och Falsterbo. På den tiden sägs det att det fanns så mycket sill att havet kokade av fisk och man kunde skopa upp sill med händerna! Kanske är det sant, kanske inte, men därefter har både Gustaf den II Adolf och Karl XII härjat i Nordtyskland. Nu var det vår tur.
Bästa sättet att lära känna en stad är som vanligt i ett par löparskor. Gärna tidigt på morgonen innan staden vaknat och det är gott om plats på trottoarerna.
Lördag morgon i mitten av december, ovanligt varmt för årstiden, springer Anders och jag ut genom dörren till SAS Radisson Blu. Vi springer rakt in i ett julmarknadsområde och det är närmast en spöklik känsla att springa genom ett tyst tivoli utan musik, utan människor och utan dofter av grillad korv och majskolv. På vänster sida dyker Kröpeliner Tor upp. En av Rostocks sevärdheter och en kvarleva från ringmuren som byggdes på 1200-talet. Nåja, original är det kanske inte eftersom nästan hälften av all bebyggelse förstördes under andra världskriget, men tre av tornen står på sina platser igen.
Vi följer vallgraven längs ringmuren och där och då dyker plötsligt ett par råttkompisar upp i vattnet! Oväntat och oförberedda finner vi oss stirrande på varandra! Inte var dag man får en sådan naturupplevelse mitt i staden. Mätta på upplevelsen kilar både vi och råttorna åt var sitt håll.
Vi springer genom en liten park med det vackra namnet Rosengarten, tyvärr ser vi inte många rosor i december, men det är säkert fint på sommaren. Nu kommer vi till Steintor den andra av de tre återuppbyggda ringmurstornen.
Vi passerar ett bageri, mums, det doftar gott, och vi blir sugna frische Brötchen, men vi får hålla oss.
Plötsligt befinner vi oss i ett område med stora patriciervillor från tidigt 1900 tal. Vi fantiserar om vem som bor där idag i en lite halvfattig fd östtysk stad med ganska hög arbetslöshet. Advokater? Doktorer? Gatorna har lockande namn efter forna tiders storheter och nu är vi på Rosa Luxemburg strasse. Rosa Luxemburg, vem tusan var nu det? Kan inte riktigt placera henne, måste kolla upp så fort jag tillbaka till hotellet!
Vi sätter kurs mot Lindenpark, nästan som en liten skog mitt i Rostock. Det är rofyllt och stilla och de enda vi träffar på är några enstaka hundägare. Historien berättar att denna park ursprungligen var en kyrkogård men att gravstenarna sedan många år är borttagna.
Nu börjar vi snart få ”hemmavittring!” Vi närmar oss Rostocks hamn och springer längs kajkanten. Vi stannar till vid den kända restaurangen Zum Alten Fritz. Det vattnas i munnen; specialiteter som Schweinshaxe och mikrobrygd öl! Det får bli ett bord för fyra i ikväll!
Vi tar trapporna upp till hotellet med språng, joggar lagom avspänt in genom svängdörren. En snabb dusch och sen en välförtjänt rejäl tysk frukost.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar