När jag var liten kunde jag sitta klistrad framför en spännande historiebok. Tänk om man levt på den tiden då man trodde jorden var platt och bara de allra modigaste vågade ge sig ut i ett fartyg för att testa ”kanten”. Vad skulle hända? Skulle man ramla av med båt och allt? Eller var det faktiskt så att man kom någon helt annanstans? En av de största ”upptäckarna” som fascinerade mig mest var Vasco da Gama, som efter många vedermödor till havs, rundade Afrikas sydspets; Goda Hoppsudden vid juletid 1497.
2015 var det dags för oss! Efter en vacker bilfärd längs kusten ner från Kapstaden då vi
bl a gjorde en avstickare till sjöss ut till en Sälö, körde vi in i Cape Nature Reserve, parkerade bilen och välkomnades av en … struts!
Tänk att stå vid Goda Hoppsudden drygt femhundra år efter Vasco och spana ut över havet. Samma värld men ändå så oerhört annorlunda.
Efter det obligatoriska fotot vid Goda Hoppsudden var det dags att bege sig uppåt längs klipporna för att komma upp högst och få den bästa utsikten. Strålande sol på blå himmel, blått hav och mellan 25-30 grader i luften. Men nu är det inte så enkelt att det bara finns en kap; Goda Hoppsudden, det finns en kap till, Cape Point, på lagom löparavstånd. Dit var vi på väg och det lutade lagom uppför. Precis som i Taffelbergen växer det mängder av blommor och växter vi aldrig sett tidigare.
Underlaget var väldigt lättlöpt och mjukt, man hade gjort en stig med träribbor på bredden.
Ungefär halvvägs tittar vi ner för bergskanten och ser en liten kritvit strand. Ganska svettiga vid det här laget skulle det sitta fint med att svalka sig i havet.
Efter en väldigt lång trappa ned till stranden möts vi av en skylt som jag tolkar som att det i princip är förbjudet att bada. I alla fall är det väldigt farligt. Vi ser det som en utmaning, slänger av oss kläderna, utom trosor och kalsonger, och vandrar ut ungefär till knäna. Då tornar jättevågor upp sig och fäller oss! Och det är jättekul, så vi gör det igen och igen och … tills vi känner oss helt färdigbadade, klär på oss och kämpar oss uppför trapporna igen.
Vi fortsätter löpturen och når Cape Point och denna gång möts vi av … babianer. Och mängder av turister som kommit med buss.
Nu är vi verkligen hungriga, köper pizza och hittar en plats på resturangens terrass. Sugna är verkligen också alla babianerna, som gör allt för att stjäla mat. Som tur är finns det gott om babianvakter, inte barnvakter, som kämpar för att mota bort de sluga aporna.
Vi är mätta och belåtna och har klarat oss undan babianattacken. Jag köper en keps i shoppen, Anders går upp till fyren och sen är det bara för oss att springa tillbaka till Goda Hoppsudden, sätta oss i bilen och dra vidare mot nya äventyr!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar